Hanna @ NC State

Jag undrar vad det är som gör att alla (känns det som) känner igen en här, men jag känner knappt igen någon. Kanske är det för att jag inte alltid har linser inne, en annan anledning kan vara att de som är härifrån lättare märker nytt folk, vi bytisar har ju så mycket att ta in.

I varje fall så var jag och skulle hämta ett paket idag vid TOTA desken. Då ska man visa student-id för att få ut sitt paket. Idag sa tjejen som stod där: "är du här för att hämta ditt paket?". Det kan ju vara så att folk inte går dit för något annat än paket så det var kanske inte jättekonstigt. Ja sa jag och så började jag ta upp mitt ID. Då sa hon att "det behövs inte, jag vet att det är du" och sen gick hon och hämtade paketet, utan att ens kolla i datorn vart det fanns. Detta var dock inte nog. "Var det dig jag såg på southpoint igår?". Eh, ja, jag var där och shoppade lite. "Jag tyckte väl att det var dig jag såg där inne".
Ok, antingen har jag en stalker eller så är hon riktigt bra på ansikten.

En annan som är bra på ansikten är mannen i convenience storen uppe vid Mission Valley. Jag var där en gång i september och köpte öl, sen var jag där en månad senare och skulle köpa öl igen. När jag skulle betala andra gången och var på väg att fiska upp passet från väskan sa han: "gör dig inte mödan att ta upp det, jag känner igen dig". Ok, nu blir jag rädd och jag känner mig samtidigt som värsta alkisen som är där typ varje dag och köper öl. Antingen en stalker till, eller så har han typ inga kunder, eller så kom han ihåg mig p.g.a. mitt svenska pass.

De här är inte de enda....det finns oxå killen som jobbar vid uthyrningsdisken i biblioteket som frågade hur projektet gick eftersom han kände igen mig från klassen vi har tillsammans (med 220 andra oxå)....sen mattanten som undrade vilken idrott jag höll på med eftersom mitt hår alltid var blött... osv.

Tänk om människorna hade varit siffror istället.. då hade kanske jag oxå kunnat komma ihåg dem.